Det väller över. Jag mår skit. Mitt huvud är som ett rum packat med saker upp till taket. Det får inte plats mer. Det väller över, och det kommer bara mer. Tankar som mosar det som fanns där innan. Det är så packat att jag inte kan andas mer, ändå känner jag mig som en ynka cell som rotlöst svävar i rymden. Ingenstans att hålla i, jag bara faller. Allting bara väller över och jag ligger där någonstans mitt i.
